Första dagen, del ett.

Käraste vänner, jag önskar ni var här allesammans! Just nu är det fredag kväll, klockan är snart sju lokal tid och jag sitter på hotellbalkongen med ett glas portvin och kikar ner över havet eller om man ska vara helt korrekt, floden Tejo. Vad jag ägnat denna fredag åt får ni veta lite senare för jag tänkte börja med gårdagen som var den första riktiga dagen här i Lissabon.

Efter att första kvällen ha kommit sent i säng efter att ha hittat en bar/restaurang där vi serverats vin, calamares, friterade potatisskal (mums!) och grillade små, små gröna paprikor sov vi länge om morgonen. Vi hann precis upp för att ta del av hotellfrukosten. Det är nåt visst med hotellfukoster tycker jag. Kanske för att jag inte varit så bortskämd med dem. Jag vet att det finns tråkiga hotellfrukostar, frukostar där allt ser smaskigt ut men som smakar noll eller till och med usch när man sätter tänderna i den. Här på Castel do Solar smakar det mesta smaskens och det är fint också! Hotellet är litet och gulligt och sådär "familjärt". I vardagsrummet/matsalen där frukosten serveras hänger tavlor och speglar i guldram, jag ska ta bild i morgon bitti så får ni se. Hursomhelst, igår så bestod frukosten av bubbelvin, färskpressad apelsinjuice, smaskiga småbröd med olika sorters ostar och marmelad, fruktsallad och kaffe. Det fanns annat också men magen satte stopp.

Stadsdelen vi bor i heter Alfama och som jag förstått det så är detr Lissabins äldsta och det var här morerna bodde i gamla, gamla dagar. Vi bor precis bredvid ett slott/en fästning och i skrivande stund hålls det någon konsert därinne så musiken liksom strömmar ut och det känns sådär som det ska när man är på semester. Men igår så lämnade vi slottet bakom oss och promenerade nerför Alfamas kullerstensbeklädda smala och branta gator. Vi kom ner till Praça de Figueira där vi hade läst att stadens bästa konditori skulle ligga, vi kände oss tvungna att testa. Det blev en pastel de nata och nån annan mer sockerkaksliknande liten grej men det fanns en massa grejer och jag skulle gärna gå tillbaka. De hade bland annat en massa små sorters "kakor" och en del såg väldigt spännande ut. Kanske ska man köpa med sig en ask hem?

Efter den lilla energipåfyllningen så traskade vi vidare längs en hemsk gata med restauranger där kyparna stod och försökte rycka in en på just deras lilla hak. Skulle inte tro det. Vi gick vidare och fick plötsligt syn på en av de hissarna som ska ta en upp till Bairro Alto. Just den här hissens arkitekt var inspirerad av Gustav Eiffel och det syntes tyckte jag. Elevador de Santa Justa hette hissen. För en liten peng blev vi insläppta i vagnen och på några sekunder var vi uppe. Utsiktsbilden ni ser ovan togs från den lilla terrass som man kom ut på så man klev ur hissen.